Ludvig Deutsch har precis kommit hem från ett magiskt äventyr och representerat Sverige på VM i USA. Vi bad Ludvig berätta lite om sin resa och upplevelse:
De första dagarna bestod av träning, poolhäng, shopping och morgonträningar. Sen dag 6 hade vi open rehearsel som var att man fick testa hur VM dagen kommer vara. Vi hade uppvärmningstider och förträning som vi skulle göra på VM för att känna på mattorna.
Sen kom den stora dagen. VM kval. Vi vaknade och hoppade runt i rummet på morgonen för o tagga i gång. Jag och fem andra grabbar grabbade oss. Vi åkte till arenan och kollade på seniortjejerna. Sen började vi att värma upp våra stunt utomhus för att sedan drygt 1h efter ta oss in till riktiga uppvärmningslokalen där vi hade 6 minuter på tre mattor och sen 12 minuter på fullt golv. Här slog hjärtat hårt. Vi gick ut på mattan och tävlade. Känslan var obeskrivlig. Efter att vi kört kände vi på mattan att allt stod, inga tapp eller något, det var första gången på 20 år detta hände. Efter blev det lite händelserikt då brandalarmet gick av 2 gånger så alla var tvungna att evakuera. På grund av detta fick vi inte reda på hur det gick för oss men när vi kom tillbaka till hotellet fick vi reda på att vi kom 6a av 11 lag på VM-kvalet. Då blev det och fira.
Sen kom VM-final dagen. Vi hade samma morgon rutin. Vi kom sen till arenan för att kolla på lag och äta lunch. Sen värmde vi upp utomhus för att sedan gå in i uppvärmnings-och förträningshallen. Här var vi drygt 30 minuter innan vi kom ut till VM finals mattan. Återigen, obeskrivlig känsla. Vi går av mattan för att gå backstage och kolla på programmet, sen kommer våra tränare med tårar i hela ansiktet. Alla kramar varandra och gråter floder. Det gick så otroligt bra. Det slutade med att vi kom 9a av 11 lag. Detta år var första gången någonsin Sverige placerade sig bättre än sist. Vi skrev historia.
Sen blev det att ta sig hem till hotellet och vi hängde på hotellet till sent på natten för att fira, prata och bara vara. Detta var våran sista dag som Team Sweden Coed. I lördags gick några i laget till stuntfest där vi stuntade med folk ifrån hela världen. Sen kom söndagen för att åka hem och säga hejdå till de som inte följde med hem.
Känslan på VM var obeskrivlig. Sverige har ALDRIG varit så bra.
